Jag är hungrig och därmed odräglig och sitter i mitt korridorsrum i korridoren jag föredrar att inte sätta min fot i. Snart slipper jag vara hungrig och sitta här ensam mer och snart är jag tillbaks i ettan i Bergshamra igen. Med min dator. Förutom att det känns obehagligt att flytta den med hjälp av kollektivtrafik hela den sträckan känns det bra. Jag har saknat honom. Min dator alltså.