dèjá vu

Pratar med min bror, känner hur han känner, känner mig som 16-17 igen.

Olycklig och kär.

Jag måste påminna mig själv om att jag är år därifrån, att jag knappast är olycklig längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0