Ullkläderna längst nere i tvättkorgen har slängts i handfatet, till bredden fyllt med vatten och "fintvättmedelel" som luktar mysigt. De har legat där nere i tvättkorgen i månader. När de lades i blöt flöt ett långt svart hårstrå till ytan.

Jag blev galen på de där hårstråna, de var överallt: i tvätten, på golvet, i sängen, på handdukar, i badrumsmattan. Att jag höll på att bli galen på den vars huvud de kom ifrån gjorde inte saken bättre. När jag nu såg det där strået mellan mina fingrar kunde jag inte låta bli att undra, om hon fortfarande lever i sin livslögn och ljuger för alla som är tillräckligt nära för att lita blint på hennes ord. Det är i varje fall underbart att slippa höra hennes lögner.