tankar

Dör lite inombords när jag påminns om att väldigt många människor (utom jag) lyckas ha normala förhållanden. Känner mig lite mer kass då och saknar honom mer.
Men ja, även jag förstår att det nog inte hängde på mig den här gången, egentligen.

Att behöva oroa sig för någon som inte ens själv förstår vad den håller på med har tärt.
Sen den värsta ångesten lagt sig kommer jag ibland på mig själv med att vara gladare än på länge, känna mig lättad.
Däremellan blandas känslor av saknad, ilska, besvikelse och en fundering över hur lång tid det kommer ta innan jag också hittar en normal människa som kan tycka om mig och få mig att må bra. Samtidigt helst. Och som såklart jag kan tycka om också, vilket kanske egentligen är svårast av alltihop.

It's too late to make it right
I probably wouldn't if I could
Cause I'm mad as hell, can't bring myself
To do what it is you think I should

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0