höstreflektioner

Några få, få gröna löv sitter kvar på hasselbusken utanför fönstret.
De sista tonerna av "wish you were here" klingar långsamt ut.
Huttrande, invirad i en fleesefilt sitter jag och funderar.
Mycket på det som hände för tre veckor sen, en del på det som hände för snart ett år sen.
Funderingar ger mycket sällan konkreta svar.
Det är fortfarande frost på marken ute.
Vintern närmar sig, julen.

Någonstans tror jag att jag kommer bli äckligt, sårbart kär snart igen.
Jag kommer glömma bort julen i år också.
Utanför har vinden fått tag i några löv. De singlar långsamt ner.
Jag är nästan säker, kanske eftersom hösten till viss del varit en dålig repris av föregående höst.
Jag vet bara inte i vem än, eller hur. Eller exakt när.
Kanske inbillar jag mig
bara för att jag saknar känslan så, även om jag försöker intala mig annat.

En fågel flyger förbi utanför, sätter sig i ett träd.
Det skulle kunna vara en talgoxe. Jag vet inte.
Minns när jag satt vid köksbordet i mormors lägenhet som liten och hon lärde mig fåglarnas namn. Hon gillade fåglar, hon hade en kikare och massor av fågelböcker.
Jag tyckte att böckerna var ganska tråkiga egentligen. De enda coola fåglarna var gräsandshannarna, de hade grönt huvuden.
Jag saknar henne ibland, men det var nog tur för henne att hon slapp uppleva de senaste tre åren av mitt liv.
Min stockholmsflytt hade oroat henne till döds om inte annat.

Solen lyser utomhus.
Jag borde nog gå ut, men tanken att det är kallare där än här inne skrämmer mig.
Jag borde klä på mig, och kanske städa lite.
Mamma är hemma om en timme, hon kommer sucka åt mig när hon märker hur kallt det är här inne.
Så kommer hon fråga varför jag inte satt på värmen, eller tänt i pannan, så kommer jag säga att jag inte mindes hur man gjorde eller att jag inte trodde att man behövde elda i pannan eftersom hon gjorde det igårkväll och då kommer hon skratta åt mig och sen gå ner och tända i pannan.

Jag har väntat hela dagen på att värmen automatiskt ska gå igång, för min fader har sagt att den gör det, men antingen kräver det att det blir ännu kallare än vad det redan är, eller så finns det ingen värme kvar, och då är det ju svårt att få varmt.
Jag har åtminstone hittat ett ojämnt par raggsockar som jag fått på mig, som gör livet lite mer drägligt för mina fötter.
Men nu måste jag se till att jag åtminstone får kläder på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0