sad, but true

Igår kväll insåg jag att det var då, och inte idag, som det var den officiella "kramdagen."

Samtidigt insåg jag att den enda jag kramat på hela dagen var en skum CL-kille* jag aldrig ens pratat med, men som gav mig puppy-eyes och sträckte ut sina armar mot mig när jag först inte tänkte krama honom.

Lyckat!

 

*någon som läser till civilingenjör/lärare


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0