När jag satt där på centralstationen i måndags gjorde jag någonting jag borde gjort för längesen.
Raderade numret, raderade de sista sms:en. Ytterliggare en idiot är borta, ett jävla svin mindre.
Ett steg i rätt riktning.

Jag har lyckats släppa mitt "jag kan inte få något bättre, så jag tar det här"-tänk.
För jag har bevisat att det inte alls är så, jag kan få vackrare,
åtminstone till ytan.
Det är alltid något.
Att göra om mina minnen går inte, men att förtränga dem, eller åtminstone acceptera dem, är nog möjligt.

things are feeling thin
well i know i know
lost my seat again
well i'll go i'll go
pushin in the pin
well i know i know
we're gonna go back in
we're gonna go go go!