Den vita robotenhörningen springer omkring i ett lila bergslandskap.
Jag försöker ignorera alla tankar som av någon anledning försöker ta över mitt medvetande.
Emellanåt lyckas de, min ädla springare ränner in i en stjärna.
Slits i bitar.
Dör.

Ja, jag erkänner, även om jag ibland försöker ge sken av något annat så stör det mig.
Det stör mig sjukt jävla mycket.
Och ja, jag känner mig sjukt lurad, galet naiv... Korkad?
Jag bara önskar att människan ifråga kunde bry sig yttepyttelite.
Jag van vid människor som beter sig som svin, men jag är knappast van vid det här.

Ja, jag bröt mot mina nya principer det första jag gjorde,
till troligtvis ingen nytta alls.
En del människor lär sig aldrig.

Däruppe bara, goda tankar flyger
men här på marken, kryper dom och smyger
raketen Sverige, månadens ställe
en smäll på käften, åt den allt för snälle

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem,
men det gör jag, tror jag
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem,
men det gör jag, tror jag
men det gör jag, tror jag

Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte gillar dig,
men det gör jag, tror jag
men det gör jag, tror jag