Känner mig borttappad,
glömd.
Finns jag fortfarande?
Verkar så.

För en vecka sen var jag så otroligt glad.
Nu är jag... Inte deppig,
snarare ingenting.

Jag borde kanske inte klaga,
jag både äter och sover.

Dessutom är väl känsloliv och nationalekonomi mycket detsamma,
det ska hålla en så jämn nivå som möjligt.
Precis som Anders Borg vill jag minimera både högkonjunkturer och lågkonjunkturer.

Min mascara har runnit
men ute är det blommande vår
jag har väldigt smutsiga naglar
och alldeles tovigt hår
på såriga knän står jag nu här
och jag ropar jag vet du är där