Det finns ingen kärlek kvar tror jag,
bara massor, och åter massor av hat.
I övrigt känner jag mig full av förvirring.
Ibland tror jag att jag vet vad jag vill, men det skrämmer mig.
För jag vill inte ge någon chansen att förstöra mig igen.
Men när jag inte vet vad jag vill försöker min överarbetade hjärna att finna svar.
Det finns inte svar.
Inte svar jag vill ha åtminstone.

Jag är hungrig.
Orkar man laga mat?