Jag läste gamla blogginlägg (jo, jag vet, jag läser dem alldeles för ofta).
Jag drabbas av samma känsla som när jag läser om böcker eller ser om filmer.
Jag vet att snart, när som helst, kommer allting att gå åt helvete, det som gör att filmen inte kommer fylla en med en varm mysig känsla efteråt kommer snart att ske.
Och jag tänker att "nej, den här gången kanske, kanske det inte händer, den här gången kanske han ändrar sig, eller mamman kanske inte blir sjuk eller hunden kanske inte springer ut framför bilen och dör" fast jo, hur många gånger boken än läses om, så händer samma skit varenda jävla gång.
För det förgågna är alltid det förgågna, och det kan man inte göra något åt.