Ju mer man petar på en flagnande vägg desto mer av den gamla färgen framträder,
detsamma gäller mitt medvetande.
Ju mer jag skrapar med naglarna,
desto fler saker framträder,
kommer upp till ytan.

Vilken civilingenjörslinje ska jag välja i första hand?
Kommer jag in?
Hur ska jag lyckas få sommarjobb?
Vart?
Vart ska jag bo?
Vad ska det bli av mig?
tillsammans med allt det andra.

Jag antar att jag håller på att bli vuxen.
Jag vill inte vara vuxen.
Jag vill krypa ner i min säng och ligga där på obestämd tid,
få vara ifred, sova.

Et helt nytt kapittel, for barndom er historie
vokner opp en dag, og skoene føles for store:
kanke helt tro det, begynner å bli småredd,
for alt det vi gjorde, alt som er glemt.