Imorgon lämnar jag Värmland för den stora staden igen. Av någon anledning känns det lite småjobbigt, kanske för att det snart är nyår och jag fortfarande inte är 100% säker på vart jag ska ta vägen och inte. Men det löser sig, ensam hemma blir jag i varje fall inte.

Försöker byta ut de jobbiga känslorna mot skadeglädje.
Det går relativt bra. Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen!