Slutet på början, början på slutet.

Ibland känner jag att jag inte hinner med någonting.
Att jag knappt är hemma och när jag väl är det så gör jag inte det jag vill utan sover halva dagen och sitter framför tv:n och datorn.

Tänk då hur det måste kännas när man vet att man ska dö.
Missuppfatta mig inte, vi ska alla dö, men tänk om man visste att man bara har något år kvar, någon månad, några veckor.
Jag menar, jag har troligtvis åtminstone 50 år kvar av mitt liv och känner ändå ångest över att jag inte gör allt jag vill, men när man vet att man inte har länge kvar, hur känner man sig inte då?
När varje dag är viktig för att det skulle kunna vara din sista, när du inte kan slösa bort dagar, hur känns det då?
Att bara försöka tänka sig in i den situationen är svindlande, det gör ont. Bara av att tänka tanken.
Hur känns det då inte när man är mitt i det?

När man ser människor omkring en som oroar sig över hur lönen ska räcka hela månaden, människor som förstör sitt liv med alkohol och droger, eller att veta att det finns människor som frivilligt väljer döden framför livet. När de har ett val.
Det måste kännas så fruktansvärt hopplöst. En blandning av att vilja slippa dö, för att det är så hemskt och en blandning av att vilja dö för att slippa plågas mer?
Jag är så oerhört glad över att jag är frisk. Att jag inte lider av obotlig cancer, HIV, eller någon annan sjukdom.
Jag är tacksam över att veta att jag kommer att komma hem igen, att jag inte behöver oroa mig för att inte kunna träffa människor som är viktiga för mig.

En vecka känns länge. Men den tar slut, det vet jag. Snart kommer jag hem till Värmland igen.

Min näst sista träning i Kallhäll är gjord, den sista blir på tisdag.
Sensei sa att han tyckte om min karate, jag fick en klubbalmanacka och en indisk duk.
Antonio bad om mitt nummer och sa att han skulle höra av sig när han skaffat msn.
Tvillingarna och Leo var inte där, men det gör inget för vi lär ändå ses någon gång, sensei sa att jag får hälsa på när jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0