Jag trodde utifrån namnet att detta skulle bli ytterliggare en maffiafilm, men jag hade fel, i denna film återfinns bara gangsters. Även denna film är baserad på en sann historia och handlar om en överklassgangster som får pengarna att rulla in (vilket får mig att fundera på om man inte borde satsat på att sälja knark i USA istället för att gå en 5-årig utbildningar och ta lån för hundratusentals kronor) samt en polis som försöker avslöja densamme.

Även om filmen är nära 3 timmar lång är den helt klart sevärd.

Maffiafilm, med BERÄTTARRÖST! Bygger på en sann historia och utspelar sig i USA.
Jag vet dock inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag uppskattade den och rekommenderar andra att se den.

När jag var en sådär 6, eller 7, pratade mina kusiner faschinerat om denna film, eller ja, det enda som faschinerade dem var alien som slet sig ut från någons mage. De pratade om just den biten så mycket att jag trodde att det var i princip det hela filmen skulle gå ut på, att aliens hejdlöst skulle hoppa ut ur folks magar, men så blev det ju faktiskt inte!

 

Även om den inte går in på någon topplista över mina favoritfilmer så var den faktiskt helt okej. Förvisso var väl inte alla specialeffekter jättesnygga, men vad fan, den gjordes -79!

En man sover på en parkbänk. Ett killgäng stjäl hans pengar och slår honom blodig och han vaknar upp helt utan minne.

 

Jag tyckte att filmen var fruktansvärt långsam, men när den till slut var över kändes det ändå som att den var helt okej. Kanske inte så okej att den förtjänade en oscarsnominering, men okej. Fastän karaktärerna kändes så platta och känslolösa att de lika gärna hade kunnat spelas av pappfigurer.

Om man kan kalla "Seven Samurai" för en nitlott är det här ett slag i ansiktet, eller kanske snarare en rohypnol i din drink då den har en sövande effekt.

 

Efter att jag har sett den här filmen känns det som om det bara finns två möjliga alternativ:

 

1. Jag är dum i huvudet och saknar helt djup.

2. Knappt ens regissören vet vad han sysslar med, han gillar bara att vara kryptiskt. Och visst, det är inget fel med att vara kryptisk, men man kanske inte behöver göra en film för det.

 

Som 8- eller 9-åring såg jag halva den här filmen med mina föräldrar. Då förstod jag inte heller någonting, men jag tänkte att en såhär 11-12 år efter borde jag kanske förstå filmen. Fast det gör jag inte, mer än att den handlar om ekonomi och på något vis är samhällskritisk.

Jag tänker inte förneka att det är en välgjord film, för det är den, men frågan jag ställde mig var:

 

VAR DEN TVUNGEN ATT VARA TRE TIMMAR LÅNG!?!

 

Halva filmen går i princip ut på att några bybor ska hitta samurajer som kan skydda dem i utbyte mot mat (det är en fattig by). Resterande del av filmen går ut på att samurajerna ska beskydda byn.

Och hela tiden är det någon som gråter hysteriskt, eller så kläcker någon ur sig ett torrt skämt som får alla omgivande att brista ut i ett tillgjort gapskratt.

Nej, om du inte har förkärlek för långa, svartvita filmer är troligtvis inte det här en film för dig.

När jag läste historia, för några år sedan, sa vår historielärare åt oss att ett av de få årtal vi var tvungen att kunna var 1066 (slaget vid Hastings för er som inte vet).

Enligt IMDB räknas det här som en tv-serie då den innehåller två delar. Jag skulle vilja beskriva den som en patriotisk blandning mellan spelfilm och dokumentär. Mer spelfilm än dokumentär bör tilläggas.
Det känns som en film man nog hade blivit glad om läraren plockat fram under någon dryg historielektion, men inte som en film man vill se hemma där man kan välja fritt.

Den är snyggt filmad, men det finns nog inte så mycket mer att säga om den än så. Man lär i princip inte känna några karaktärer, och de få karaktärer man får följa lyckas man inte känna något starkare band till. Beviset på detta är nog att jag kom på mig själv med att sitta och heja på de norska vikingarna istället för på engelsmännen.

Innan jag började se filmen visste jag två saker om den:

1. Även om den har högt betyg på IMDB har ingen jag träffat verkat tycka så mycket om den.
2. Den har bra soundtrack (detta har jag förstått efter att ha snubblat över det på Spotify)

För att vara kortfattad så handlar filmen om en man som tror på kärlek och en kvinna som inte gör det (=Summer).
Dessvärre är samma man övertygad om att Summer är kvinnan i hans liv.

Det krävdes 2 minuters tittande för att förstå att det var en film för mig (ärligt talat finns det filmer med berättarröst som är dåliga?!). Filmen fortlöpte bra, fastän jag emellanåt irriterades över Summer, som jag mestadels tyckte betedde sig som ett oempatiskt svin, men det kanske bara är jag..?
Jag tycker i varje fall om den, även om den nog inte lyckats göra något djupare intryck på mig.

För att göra det lättare för mig att besluta mig om vilka filmer jag ska se har jag helt enkelt bestämt mig för att börja uppifrån och sen bara gå nedåt i listan på min hårddisk.
Först ut blev "12 angry men"

Trots att filmen har ett högt betyg på IMDB (8,9) var jag tveksam. Orsaken var främst att den producerades 1957. Jag är en förstörd människa, jag vill se filmer i färg, och helst ska man bara dras ner i handlingen, ju snabbare ju bättre. Jag klarar inte av den sävlighet som ofta förekommer i gamla filmer (åtminstone de gamla filmer jag sett, vilket förvisso inte är så många).

Filmen utspelar sig i princip bara i ett rum. Där sitter 12 jurymedlemmar. En man har mördats och hans son står inför rätta. De ska nu enas, är pojken skyldig eller inte? Till en början verkar det solklart huruvida han är skyldig eller ej, men efter hand kommer de underfund med fler och fler detaljer både de och försvarsadvokaten missat.

Jag tyckte om filmen. Det kändes som om jag snabbt drogs med i handlingen och jag började själv spekulera i huruvida pojken kunde vara skyldig eller ej.

Igår, när jag sett färdigt "nazistfilmen", som för övrigt var "Romper Stomper", tyckte jag att den var ganska bra.

Men idag, när jag började reflektera över den kan jag inte låt bli att undra lite vad meningen med den var?

 

En massa trasiga människor som förenas i sitt hat och brukar övervåld titt som tätt, och hur deras vägar korsar en ung kvinnas. Även hon trasig, med en önskan om att hämnas på sin far för alla övergrepp och en rädsla för att vara ensam som mynnar ut i desperation.

 

Kanske är det bara jag som är ytlig, men jag kunde inte riktigt se att filmen ville visa något särskilt. Det känns lite som om rätt mycket av handlingen i  filmen bara är en ursäkt för att få spela nazistmusik samt visa våld och ond bråd död. Men jag vet inte riktigt, och det är mycket möjligt att jag har fel.

Om det är något som är läskigt på min dator så är det mappen "Filmer jag inte sett". Där kan man hitta i princip vad som helst. Rumänsk, svartvit film från -89 bland annat. Dock orkade jag bara med några få minuter innan jag bytte. Då blev det istället australiensisk nazistfilm. Eller ja, den kanske inte är australiensisk, jag vet inte så noga. Den utspelar sig i Australien i varje fall! Nu ska jag dock se klart den. Och äta chips. Och bli tjock.

Idag är det den 1:a december, och en sådär 23 dagar kvar till jul.

Allt har gått så fasansfullt fort att det känns som om det lika gärna hade kunnat vara oktober.

Men det är det alltså inte.

 

Lite julstämmning lyckades trots allt infinna sig när jag såg första avsnittet av årets julkalender, "Hotell Gyllene Knorren." Kalendern handlar om en familj som bor i Stockholm men beslutar sig för att köpa ett hotell ute på glesbygden och flytta dit istället. Det låter rätt tråkigt, men den såg faktiskt rätt lovande ut, med berättarröst och allt.

 

Och nu tänker ni väl säkert någonting i stil med det min mamma brukar säga till mig varje år, men jag ser på julkalendern om jag vill!

 

Dagens (och så småningom alla andra dagars) avsnitt hittar ni här!

Jag såg just ett avsnitt av "Kungarna av Tylösand."

Ett halvt avsnitt.

Jag kan inte minnas när jag såg ett halvt avsnitt av något senast. Inte ens när jag när jag såg "dating in the dark" stängde jag av skiten, men nu... Nej!
Vad handlar det om egentligen? Människor som super sig fulla, knullar och skämmer ut sig i tv...?

Jag vet att det många riktar ungefär samma kritik mot Paradise hotel, men jag menar, där får man se människor manipulera och lura varandra. Det kan vara ganska intressant på sitt sätt, även om de svenska säsongerna knappast är jämförbara med de danska i klass. I "kungarna av Tylösand" däremot, får man bara se vidriga/jobbbiga människor man är glad över att man aldrig någonsin behöver träffa...

Såg på Hercules med några elevhemspojkar och Ghelu.
Så faschinerande att en tecknad film kan beröra gymnasieelever såpass mycket att de till och med måste utbrista "naaaaw", "fett coolt" och "så jävla bra!" hela tiden.

Nu har jag sett färdigt både första och andra säsongen av SPUNG.
Dessvärre flippade det ur lite på slutet,
alla blev galna och deprimerade och olyckligt kära.
Och jag kände att "näe, nu börjar det bli lite för verklighetstroget!" Så jag tänkte att jag skulle se färdigt serien så fort som möjligt, för att kunna se hur allting bara löser sig och blir helt underbart igen i slutet.

Är slutet lyckligt då?
FAN HELLER ATT DET ÄR!
Men jag uppmanar ändock folk att se serien då den är rätt nice.
Frågan är bara: Vad fan ska jag göra nu för att bli odepp?

Jag såg Tommys Inferno häromdagen,
trots mina relativt höga förväntningar blev jag inte besviken,
snarare motsatsen.
Jag tror nästan att jag kan räkna den till en av de bättre filmer jag sett,
kanske har det bara att göra med perioden jag befinner mig i,
mer troligt är dock att filmen bara är jävligt bra.
Den  är välgjord och när eftertexterna rullade förbi till ljudet av Everytime var min lycka gjord.
Och jag älskar Ahmed.<3

Jag postar trailern även om den inte gör filmen rättvisa.




Förövrigt finns filmen på cdon.com, och på the pirate bay förstås, men där saknar den seeders...

Spoiler:

Jag såg Snabba Cash förut med Tina.
Jag blev positivt överraskad, jag tycker att den var riktigt bra, kanske den bästa svenska film jag sett någonsin. Och jag blev lite småkär i JW.<3 Förutom att han var en väldigt vacker ung man så kunde jag stundvis se mig själv i honom. En strävan efter pengar och status, en ambition om att klättra högre upp i hiearkin. Och att försöka vara något man inte är.

Sometimes I feel like I really don't belong here,
Like I'm supposed to be somewhere else.

Disneyfilm och att plugga matte hör ihop. <3

Det skulle kunna vara så att jag är för dålig på att kolla vilket språk det jag tankar är på, jag tar förgivet att om man skriver namnet på filmjäveln på engelska och har beskrivningen på engelska så ska filmen också vara på engelska. Det här är andra gången jag finner en disneyfilm dubbad till ryska på min dator, jag lackar fan!

Verkar det här kul eller?

Efter att ha sett 5 minuter av Spirited Away ger jag upp.
Är den dålig? Nej!
Men jag vill soooooova<3
Gör ett nytt försök imorgon.

Förövrigt vill jag bara säga att Howl's moving castle var rätt så nice och att alla männisor som gillar animie bör se den.

Och så vill jag ge mig själv en påminnelse:
Se färdigt på Death Note för i helvete!