Det är trångt, människor överallt som trängs.
Jag står där med min Xide och knuffas än hit, än dit av förbipasserande.
En vindpust från någon bredvid. Den där doften. Den där jävla doften jag aldrig någonsin kommer glömma.

Jag står inte längre i en stuga i Lennartsfors.
Jag sitter i ett radhus, i en soffa, någonstans mellan Barkarby och Spånga.
En tjock katt sitter i mitt knä. Jag vet inte vad jag ska göra, var jag ska göra av mina händer, så jag klappar den tjocka katten i mitt knä.
Innan eftertexterna på filmen börjar rulla och jag tänker "shit, det är nu eller aldrig"
och paniklägger min hand på hans.
Utan gensvar, jag drar snabbt bort den igen.
Men hans hand följer efter, tar tag i min...

En knuff i sidan. Jag är tillbaks till den överfyllda stugan.
Min kusin står fortfarande på scenen och slänger med håret.


…and at once I knew I was not magnificent
high above the highway aisle
(jagged vacance, thick with ice)
I could see for miles, miles, miles