Konsten att vara arg

Jag är så jävla arg.

Och bitter.

Förra gången kunde jag hoppas, hoppas att han kunde ändra sig, att allt skulle bli bra.

Och även om den här gången inte alls kan mäta sig med den förra så blir jag ändå så frustrerad av att veta att även om det skulle vara så att han ångrar sig så går det inte. Det går inte, för det är antingen honom eller jag.

Snarare är det väl jag, eller ingenting. För han är inte frisk och jag kan inte tackla det.

Jag är ändå bitter, och önskar att jag åtminstone kunde få ett riktigt förlåt och en riktig förklaring.

Men det kommer jag inte, så jag fortsätter att vara aggressiv och skriva elaka saker han kan se när jag får möjlighet.

 

Man ska inte sparka på den som ligger ned, men det gör jag ändå. För jag är så trött på att så många människor kan behandla mig som skit och komma undan med det. Och det är ingen ursäkt, men det är inte heller någon ursäkt att bete sig som ett egoistiskt svin bara för att man mår dåligt.

Så jag fortsätter, emellanåt. När frustrationen blir för stor, hålet inuti känns obegränsat, upptar hela mig. Då biter jag mig fast. Hårt. I hopp om att jag ska bringa ännu mer smärta till någon som redan har ont.

 

Jag försökte så mycket. Att alltid vara där, vara ett stöd, att vägleda. Tacken jag fick var ett sms och en ledsen smiley. Jag fick inte ringa, för han orkade inte prata i telefon. Vad jag orkade och inte var inte så väsentligt. Efter påtryckningar från andra svarade han till slut. Ett dygn efteråt. Men fastän han hade haft så lång tid att tänka ut svar som åtminstone skulle låta bra hade han ingenting att säga. "Vet inte" var som vanligt svaret på det mesta.

 

Det känns som att ingenting någonsin varit värt något. Som att allt bara var på låtsas. Ingenting värt alls. Jag slösade 3 månader av mitt liv på den mest egoistiska och fjantiga människa jag troligtvis mött, som inte ens kunde ge mig ett värdigt slut på det lidande han förorsakat, utan sände mig vidare i nytt lidande, som förvisso ej kan jämföras med vad jag genomlevde för ett år sen, men som ändock är illa nog.

Om karma finns väntar eventuellt ett intressant öde, men jag tror mig ha relativt starka bevis på att så inte är fallet.

 

I'm coming up only to show you down,
For I'm coming up only to show you wrong.

To the outside: the dead leaves, they're on the lawn
Before they died, had trees to hang their hope


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0