Märker i takt med att jag blir tröttare att jag bryr mig mindre.

Minns när tröttheten var lösningen på min riktiga ångest. När jag var rädd för att försöka sova, för det var då ångesten och drömmarna sköljde över mig.

Minns att jag satt uppe större delen av nätterna, framför datorn, innan jag utmattad sov några timmar.

Jag borde fan inte klaga. Jag borde aldrig mer klaga.

Lyssnar på Disneymusik. Det är fint. Ska strax se 2½ men och äta M&M's.

I thought my heart had learned its lesson
It feels so good when you start out
My head is screaming get a grip, girl
Unless you're dying to cry your heart out, oh

Får nästan lust att se på Herkules.