ovärt

Frustration, menlöshet, ångest.
Emellanåt verkar jag fungera normalt dock.
Emellanåt är inte bra nog.

En vecka har jag stått ut,
nu vill jag därifrån,
bort från där jag helst av allt ville vara för en vecka sen.

Hur jag ska överleva ytterliggare en sommar är en återkommande fråga,
blir ännu mer frustrerad av tanken.
Problem nummer ett just nu är att jag inte har saker att se fram emot,
eller snarare att allting som är värt att se fram emot följs av något jävligt ovärt.

Med undantag av karaten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0