faller

faller

vill greppa något

det finns ingenting att greppa efter

 

Mitt liv var ett dockhus,

jag hade fått allting att någorlunda stå på sin rätta plats igen.

Så vänds det upp och ner.

Sår rivs upp,

helst alla samtidigt.

 

Jag vill inte mer.

De där känslorna jag hade är så starka igen.

Det är för lätt att skada sig själv.

Jag ska inte skada mig själv,

fastän jag vet att det hjälper.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0