Jag kan inte sluta förvånas över skillnaderna mellan Haninge/Stockholm och Årjäng. Som svart och vitt.

I Årjäng vet alla vem du är, vilka dina föräldrar är, vad du gjort och inte gjort. I Årjäng blev en tjej i min ålder våldtagen för ett tag sen, alla vet vem hon är. Alla vet vem våldtäktsmannen är.
Och om de av någon konstig anledning inte visste så vet de snart.

I Årjäng finns inga hemligheter, du är inte bonde för att du äger traktor eller konstig för att du hugger din egen gran. Har du en epatraktor är du antingen älskad eller hatad, men du är åtminstone någon.

I Årjäng ska alla helst vara likadana.
Men det finns folk som inte är som alla andra, som är trevliga, snälla och sig själv, fast de syns inte lika mycket.

I Haninge är saker tvärtemot. Jag skrattar lite åt dem ibland inombords när de höjde på ögonbrynen över saker jag berättade om Årjäng. Jag kan väl erkänna att jag inte kunde låta bli att överdriva lite ibland, bara för att se deras reaktioner.

Den största skillnaden är nog i varje fall att du har mer rätt att få vara dig själv i Haninge, det är ingen inskränkt liten by.


Snart är det nyår... Jag ska eventuellt följa med min kusin, räddaren i nöden, på fest någonstans. Annars har jag ju en inbjudan till en fest på Lidingö. haha ;P