Idag tar småpojkarna studenten, men jag är inte där för jag ska plugga till min tenta imorgon.

Det går sådär.

Jag hälsade på dem i onsdags i varje fall. Det var så förbannat underbart att få träffa dem igen, även om inte elevhemmet är riktigt samma sak när man inte bott där på några år och min och Antons snygga Spiderpig-affisch är nedtagen. För övrigt är dock de svarta klöv-spåren i kol kvar på väggen.

På något vis lyckades de till och med få mig att sakna Budogymnasiet och mitt gamla elevhemsrum.

Som för övrigt Emilio haft det senaste året.

Och när jag satt där i min gamla soffa var det omöjligt att inte minnas allt som hänt innanför dess fyra väggar.

Alla som varit där.

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina tankar

har fått lovord och mordord piska o morot
ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar.
jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för å ångra men tid nog
att tänka om och leva med det.