folket är törstigt så folket det dricker

Ensam i regnet.

Följer de vita strecken mellan gångväg och cykelväg

önskar att även mitt liv var ett långt rakt, vitt streck.

Trots min kobenthet är strecket svårt att följa

för mycket alkohol i mitt blodomlopp.

 

I nyktert tillstånd hade jag kunnat följa strecket

om jag visste hur det gick.

 

"Älskling, kan vi inte resa runt jorden innan vi skaffar barn?"

säger en röst inom mig när klasskamraterna faschinerat diskuterar sina Nya Zeelandresor.

Är jag redan för gammal? Valde jag för snabbt att bestämma mig för vad jag ville med livet?

 

I detta tillstånd tenderar livet att gå mellan skrämmande och fantastiskt.

Passar på att smaka på chokladlikören pappa köpte i Tyskland för ett år sedan

vill inte lämna tillståndet

fastän det skrämmer mig.

Den smakar okej

med mjölk.

 

Sväljer pencillinet med likörblandningen.

Något säger mig att någon med medicinsk utbildning inte skulle uppskatta mitt tilltag.

Jag har ingen medicinsk utbildning, så jag sväljer pencillinet med sprit.

Nu är den snart slut.

Men det finns påfyllning

och "natten är ung" som tjejen vid slussen sa till pojken som tog studenten.

 

"Folket är törstigt, så folket det dricker.
Folket är hungrigt och äter.
Jag ser inte någon mening med mitt liv.
Kan jag inte sova nu?
Om nån vet nåt här, så räck upp en hand!"

När jag sen vaknade tjugo år senare
satt jag och stirrade på åkrar och himmel
och jag tänkte att "visst var det där lite viktigt en gång
Det är ändå ett kort liv för att vara så långt."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0