Trots tentaångest från helvetet, en 5-timmarstenta och återföreningen med en viskning från förr har jag överlevt.

Vad som är mest imponerande är kanske att viskningen från förr inte har ett blått öga och jag en polisanmälan på mig, men tydligen kan jag sköta mig. Ibland.

Min broder har åkt härifrån också, så jag kan lyssna på Den svenska björnstammen och Lilla sällskapet hur mycket jag vill.

Och vår lägenhet ser ut som satan med smutsdisk, madrasser, filtar och kuddar överallt.

Så kan det gå.