Det känns väldigt märkligt att sitta ensam en lördagskväll.

Och fastän jag är ensam hemma just för att jag ska komma ikapp med matten har jag inte pluggat särskilt mycket ändå.

Ensamheten är tom, tyst, påtaglig. Och påminner mig om att det fanns en tid jag var ensam hela tiden.

Den skrämmer mig.

Jag ska dränka den i siffror.

Och hoppas att den aldrig mer kommer tillbaks konstant.