only time will tell

Det är inte vanligt att jag känner att jag kan spricka av glädje.

Men just nu känns det så.

Fnissar för mig själv framför datorn.

Fastän blåsorna under fötterna gör ont, fastän jag varit vaken i närmare 21 timmar.

Men jag har nog inget mer att förmedla världen är jag rädd.

Imorgon lär jag märka åt vilket håll stegen bär.

 

Flow sweetly hang heavy
You suddenly complete me
You suddenly complete me
Flow sweetly hang heavy
You suddenly complete me
You suddenly complete me


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0