Kulan sätts långsamt i rullning.

Rullar nedför stupet,

snabbare, snabbare.

Likt en snödboll fäster allt i dess väg.

Upp stiger ångesten i form av dammoln.

När så mycket tryckts undan krävs så lite för att öppna Pandoras ask.

Med största sannolikhet överreagerar jag,

men jag känner mig inte särskilt önskvärd.

Och det jag sett fram emot verkar inte bli någonting av.

Dagen jag fick nog var en onsdag
Fick nog så jag slutade låtsas
Alla gånger som jag fått mitt knä krossat
Alla gånger som jag inte varit med
Faller ner Faller ner
Allting vi ser Faller ner Faller