Ångest.

Hjärtat som rusar.

Panik

var ska jag göra av mig själv,

hur ska jag få luft?

Lungorna är små

för små.

Jag kan inte kontrollera de våta strömmar av ett någonting som rinner nedför mitt ansikte

min andning låter som någonting ett monster ur en skräckfilm skulle kunna frambringa.

Det är tjockt i huvudet, helt tjockt.

Dimma.

Talen blir fel,

i fel ordning, flyter ihop.

Men talen bekommer mig inte.

Kan du svara på om du inte bara krossade mitt hjärta,

utan även låg med någon annan när jag inte kunde se dig?