Jag fick höra idag att jag verkar vara så mycket gladare nu än i våras. Av någon om inte ens träffade mig under den tidsperioden. Tänk hur skrivna ord kan spegla ens insida så bra. Jag är så tacksam över hur bra jag mår nu (med undantag från magen) och hur glad jag är.

Jag var en spillra, jag ville bara bort från allt och intalade mig själv att det som i själva verket skadade mig var det enda som gjorde mig glad. Så fel man kan ha, så mycket man kan inbilla sig. Förhoppningsvis lärde jag mig någonting, att egoismen inte har några gränser och att man inte ska klamra sig fast vid något trasigt med vassa kanter. Det må göra ont att slänga bort det, men det skadar mer att hålla det kvar och om man släpper det finns chansen att man hittar någonting mycket, mycket bättre.
Det gjorde jag.