Min kropp är fylld av blåmärken i skiftande färg och form.
Musklerna är sega och stela.

Jag tränade igår. I den lilla gympasal där allting började.
Blev förvånad över hur någon med gult bälte senast helt plötsligt hade brunt.
Hur den där lilla knubbiga flickan växt upp.

Jag analyserade träningen på ett sätt jag inte gjorde senast jag var där.
Vad som var bra, vad som kunde varit bättre.

Jag saknar det.
Jag vet bara inte hur jag ska få in det i mitt liv. Det är så mycket andra saker som händer och kräver tid.
Omöjliga kurser och fester man inte får missa.
Och var ska jag träna?
Var skulle jag känna mig hemma?