Jag lyssnar på musik och skriver ett inlägg om hur min resa hem från träningen varit.

"Vem e du" av Panda Da Panda slås på. Jag är inte kvar vid datorn, jag sitter i en bil.

Tyst. Stilla. Min orolig mor sitter bredvid och försöker få kontakt med mig, försöker säga att allt ska bli bra, men jag är borta. Tom.

Jag sitter vid datorn igen, fast i Värmland. Lyssnar på Mumford & sons och pratar med en människa jag träffat bara en gång, på en fest, men som ändå fick höra hela min livshistoria, för att jag druckit för mycket och för att jag var skrämd över att vara tillsammans med en människa som kunde skada sig själv så mycket.

Jag ligger i min säng med pappas laptop på magen, ser "Being there" som jag ska göra seminarieuppgifter till och sen tillbaks vid datorn igen, med min bror. Det är påsk och vi lyssnar på låten, sjunger med, argumenterar huruvida han sjunger "tösen" eller inte.

Och tillbaks till nutid igen.

Allt det där känns så så långt borta nu, så overkligt. Ibland tror jag att det aldrig ens har hänt, jag menar, vad skulle jag egentligen se hos en egoistisk fjolla? Nä, att jag varit tillsammans med någon som knappt kan gå ut utan att platta håret, som räknar kalorier, som ser true blood och önskar att han var vampyr, det kan väl aldrig någonsin ha hänt?

Jag klängde mig fast vid något jag trodde var viktigt för mig, men när skalet krossades var förtrollningen bruten och det var tomt. Kejsaren hade inga kläder, han var naken.

Jag glömmer aldrig dina hemligheter
Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting
Men jag vet allt om dig för du har varit min
Du är nån annan nu i och för sig
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej