Dan före dan.

Just nu befinner jag mig i "uppgivenheten-dagen-före-tenta-träsket". Jag är nära apati och sitter mest och slösurfar, chattar och ser danska paradise hotel. Det känns som att tärningen redan är kastad och det är försent att lära sig någonting mer. Det är inte sant, jag vet att det inte är sant, men det hjälper inte. Jag ska sätta mig en stund till, snart, kanske. Men just vill jag mest sitta här, stirra framför mig och vänta på bättre tider.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0