Jag hälsade på hos småpojkarna på elevhemmet ute i Haninge idag. Det var jättetrevligt, och förutom att jag fick höra en massa anekdoter (och saker man egentligen inte vill höra) så fick jag massor av kramar och mat. Det var jättefint.

Och jag kom på mig själv med att tänka tanken "Nä, man kanske skulle gå och lägga sig nu?" men så fort den var tänkt insåg jag att jag inte har något rum kvar att sova i. Det var lite sorgligt på sätt och vis.

Det kändes lite märkligt när jag 21.00 snörade på mig mina håliga, blå converse, sa hej då och gick ut genom dörren, genom parken jag så många gånger gått igenom, till busshållplatsen, och sedan vidare med buss, pendeltåg, buss och... buss.