jag är en jävla idiot.

Jag känner mig som 13 igen när jag smyger mig in bakom microkön,

allt för att inte synas.

Jag vill uppslukas av marken jag står på och sluta existera.

 

Jag känner mig så förbannat barnslig när jag står där och försöker se oberörd ut samtidigt som jag plockar upp min telefon (finns det andra sätt att se oberörd ut..? jag behärskar dem i varje fall inte...).

 

Så förbannat intelligent av mig att verka ointresserad när det är precis motsatsen till vad jag är.

Så förbannat intelligent av mig att lära känna människor fysiskt innan jag lärt känna dem psykiskt.

Jag har inte ens något att skylla på.

Allt är kaos, men mest i mitt huvud och mest av allt är jag rädd för att jag inte duger till någonting överhuvudtaget, att jag inte ens är värd besväret att lära känna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0