åt helvete

Det som stör mig med sanningar är att de inte alls behöver vara absoluta, något som är sant en dag kan vara helt felaktigt en annan.

Som att vissa människor är underbara när man är full, men fruktansvärda när man är nykter, eller som att allting är jättejobbigt när man är trött, men inte betyder någonting alls när man sovit.


Åt helvete med himlen
Jag har inget att betala mer
Nu vill jag bara ha nånstans att flyga
Bort från er
Åt helvete med himlen
Om ni inte släpper in mig
Jag höll stadigt men jag tappade taget
Och det var långt ner

 

Det är jobbigt när man yttrar sanningar vid fel tidpunkter, som när man trött, ångestfylld och bakfull skriver att man saknar någon, när man i sitt normala tillstånd vill slå densamme med en kursbok i huvudet, eller för det mesta inte ens lämnar personen en tanke. Då känner man sig dum, när man visat sig svag helt i onödan, utan att det ens betyder någonting.

Förvisso känner jag mig dum varje gång jag visar mig svag, det är därför jag inte vågar offra något, eller visa hur jag tänker och känner, i mitt normala tillstånd.


Men hellre brinner jag
Än jag lägger mig ner och ser
Hellre brinner jag
Än jag knäar för er och ber
Hellre brinner jag
Jag har gjort det förut och jag
Gör det igen, gör det igen
Jag gör det igen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0