jag och min gitarr

Naglarna är lite för långa,
fingrarna för svaga,
men de börjar hitta.
De börjar minnas hur man gör,
när och var.

Känner inte hur huden svider förrän efteråt.
Då känns det desto mer.
Man inser att man spelat mycket längre än man trott.
Tiden försvann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0