Jag känner mig så jävla ambivalent.
På något vis känns det som att jag vill vara ensam,
eftersom den enda människa jag faktiskt vill vara med är samma människa som jag vill slå in pannbenet på.
Och då känns ensamhet att föredra,
men samtidigt är att vara ensam det sista jag vill.
Det känns så märkligt.

Jag var, är och kommer alltid att vara
Vill slåss, bör fly är ambivalent
Jag var, är och kommer alltid att vara.
Släng upp en hand i sanningens tjänst
Jag var, är och kommer alltid att vara
De är för sent att gråta så
Jag var, är och kommer alltid att bara vara