Jag drömde inatt igen.
Att jag fick ett svar på varför.
Det var bara det att svaret var ännu sämre än det jag redan fått,
och jag blev bara ännu ledsnare.

Kanske är det mitt undermedvetna som försöker säga mig att det nog inte finns något bra svar,
och även om det finns något så kommer jag troligtvis aldrig att få höra det.
Det är bara så det är, jag får väl försöka släppa det.
Eller, jag antar att jag delvis redan gjort det, det är bara det att det gör sig påmint ibland.
Det känns ju åtminstone mycket bättre.