.

Mina drömmar brukar aldrig vara kopplade till särskilt starka känslor,
möjligtvis att jag känner mig lite rädd när jag vaknar.

Så att vakna till liv av ett skrik och hulkande hör alltså inte till vanligheterna.
Jag har aldrig heller förut känt mig så frustrerad,
inte ens i vaket tillstånd.

Inte ens när jag insåg att det bara var en dröm kände jag mig bra till mods,
för jag tror att den kommer bli sann.

Och jag funderar fortfarande över om jag ska skriva "jag drömde ingenting" i min drömdagbok från psykologi A eller inte.
Om inte annat för att slippa se den i skrift.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0