Det känns som att jag isolerar mig mer och mer.
Just nu tycker jag om att vara ensam.
Inte så att jag inte gillar att vara med andra,
men med andra måste man prata och planera.

Jag har blivit rätt handelsförlamad,
igår lyckades jag sitta med min fysikbok i knäet en timme innan jag öppnade den.
När jag väl öppnat den fick den ligga uppslagen i mitt knä i ytterliggare en kvart,
innan jag bläddrade förstrött i den,
för att sedan fästa min uppmärksamhet på datorn igen.

Och jag vill att alla människor ska veta att även om jag inte är bra på att höra av mig eller ta initiativ till saker så tycker jag om er lika mycket som alltid, kanske mer.
jag bara är sånhär just nu.
och jag kanske kommer fortsätta att vara såhär ett tag.