Det känns mycket märkligt igen.

I normala fall skulle jag gått tillbaks till att sörja det gamla,

men det finns ingenting kvar att sörja antar jag.

Så jag sitter med en märklig känsla bara.

För några dagar sen hade jag nästan dåligt samvete.

Nu är det min seger.

Jag är inte mer ägd än någon annan.

Jag vet något som nästan ingen annan vet.

Jag tror att jag bör äta nu. Jag har nämligen inte gjort det på en sådär tio timmar, och att gå rakt är påfrestande.