Runar var en gång en lycklig dammråtta.

Jag sopar ihop resterna av "Runar" och slänger ner dem i min papperskorg.
Det är inte normalt att döpa sina dammråttor, jag är fullt medveten om det, men om jag döper dem så kan jag få det att verka som att jag faktiskt vill ha dem där.
Även om nu enda anledningen till att de finns är att jag inte orkar städa bort dem.

Jag går omkring med en stor obehagskänsla.
Det är sjukt onödigt...
Visst, jag fick inget jobb på Ica, men det finns andra jobb att söka, vilket jag nu gör. Och dessutom har jag redan blivit lovad att jag kan stanna i Haninge i sommar, så varför sörja?
Och visst, jag har tenta i fem timmar imorgon, och nej, jag kan ingenting, men fortfarande har jag mitt högskoleprov som ger mig ett frikort ut ur fängelset.
Det är nog något något annat som gör sig uttryck.
Jag är nog dessvärre alltför medveten om vad.

Jag har sett flickor som ler så sött
och damer som alltid har svar
men jag har ett hjärta som är alldeles rött
men ingen stolthet kvar
jag har krupit en natt för att komma hit
ta mej rör mej ge mej ditt

och jag ber
oh jag ber

Slicka mej ren
och älska mej sen
slicka mej ren
så kan jag gå sen



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0