Jag satt och läste igenom saker jag skrivit de tre senaste månaderna.
Nästan två av dem var jag deprimerad och den återstående tiden levde jag i förnekelse.
Det ledde till att det inte var någon särskilt upplyftande läsning.

Men de tre senaste månaderna har utvecklat mig mycket,
jag har lärt mig saker om mig själv som jag inte tidigare hade någon aning om.

Hur jag mitt i all den här skiten lyckats arrangera en barntävling är för mig ett mysterium,
detsamma gäller mitt resultat på högskoleprovet.

För första gången sedan jag kom in på Budogymnasiet kan jag ärligt säga att jag är riktigt stolt över mig själv.
För första gången på över tre månader kan jag lyssna på vilken musik som helst och istället för förneka kan jag konstatera att jag känner nästan samma sak nu som då.

Tack alla ni som hjälpt mig med tävlingen och eventuellt läser det här. Utan er hade det aldrig gått!

I rise up, wise up, say it loud.
Soul, I will not lie to you.
Rise up, wise up, say it loud.
Soul, I will not lie to you.