Det känns som vad jag än väljer så gör jag fel.
Ångest och dåligt samvete,
jag kollade på en gammal tenta till matten
och nej, jag hade inte klarat det!
Så varför får jag ångest av att ha bestämt mig för att inte gå dit?
Jag menar, om jag går dit och misslyckas måste jag klara det på sluttentan, och om jag inte går dit måste jag också göra det på sluttentan.

Jag får helt enkelt lära mig något av mitt misstag,
sluta oroa mig helt i onödan över något som är försent att påverka.

Men troligtvis är det inte bara tentan som trycker,
troligtvis är det något annat,
jag tror att jag vet vad.

Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?
How do you know, when to let go?
Where does the good go? Where does the good go?