Det känns som att ett par naglar stuckits ner i min hårdnade skorpa,
ryckt till.
Det blöder igen.

Ibland är det bäst att bara låta sår vara,
så det har jag gjort,
jag har låtit det vara där,
det har fått klia, svida och blöda,
jag har ändå inte rört det.

Men så kommer någon annan och gör det åt mig.
Inget illa menat, men ändå.
Jag orkar inte känna efter mer.

Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig,
jag älskar dig så mycket att jag hatar mig