Jag ska snart åka och träna. Det känns bra.
Ute är det ljust. Det ser nästan varmt ut.
Även fast det är svinkallt.
Himlen är blå.

Snart är det programmeringsprov. Jag funderade ett ögonblick på att inte gå dit, fast det kommer knappast göra saken bättre.
Det är modigare att våga misslyckas än att alltid försöka undvika misslyckanden.
Min enda tröst är att det finns fler som är lika dåliga som mig.
Prov imorgon också. Jag orkar inte engagera mig särskilt mycket.
En gång för längesen var jag ambitiös.
Det kommer nog tillbaks någon gång, men inte idag.
Dock måste jag höja mitt snitt.
Det löser sig.

Ju längre tiden går ju svårare blir det att veta vad jag ska säga, orden försvinner i din närhet. Har vi ens något gemensamt..?

you're a star
In nobody's eyes,
In nobody's eyes but mine

Ett mycket splittrat inlägg.
Som troligtvis inte kommer ge mig några nya fiender..?