Upptagen av det förflutna.

Hemma är hela min familj samlad.
Det händer inte så ofta. Jag önskar att jag vore där istället. Att jag hade mer kontroll över mitt liv.
Jag saknar dem.
Vad får jag istället?
Två träningar och en förstörd sovmorgon.

Min lillebror skickar SMS om att han har tråkigt. Jag vill också ha tråkigt, bara jag får vara hemma med dem.
Men jag förstår honom, för bara två år sedan hade jag tyckt samma sak.
VARFÖR uppskattar man aldrig det man har till fullo?
Och varför är det så svårt att leva i nuet?

Människan är oförmögen att leva i nuet,
endast det förflutna och framtiden kan uppta oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0