Återigen gör sig tiden påmind.

Min tandläkare vill att jag ska börja träna avslappning. Hon påstår att det är stress som får mig att gnissla sönder mina tänder.
När skulle jag hinna det?

Har inte tid att hälsa ens, jag är sen, jag är sen, JAG ÄR SEN

Egentligen har jag väl tid. Egentligen har man alltid tid till allting. Stryker man sitt sociala liv, slänger ut datorn genom fönstret och skänker bort gamecuben till något litet barn, jo då skulle man ha tid.

Jag har tappat motivationen för träningen ganska hårt. Jag vill stänga in mig någonstans, gömma mig, enda gången jag skulle gå ut hade det varit för att gå till skolan.
För att träffa folk.
Dig.

Kanske har jag ett skal
Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal
av urvuxna kläder

Kanske är jag för sjuk för att träna mer än ett pass idag...?
Eller så får jag bara ge upp, ge med mig, ta tag i livet.



Men jag vill ju inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0