Pandoras ask

Jag vet att man ska släppa det som varit, leva i nuet,
men när jag hittade min gamla papplåda i garderoben,
där allt som betydde något sparats,
kunde jag inte låta bli att dras tillbaks.

Alla mina gamla högstadiebetyg,
jag orkade inte se på dem,
ett bevis på mina misslyckanden de senaste två åren,
några gamla teckningar, men i övrigt nästan bara karategrejer.

Några gamla artiklar och en massa, massa  papper från och om Budogymnasiet.
Längst ner i lådan låg några lappar ihopvikta,
sådana lappar jag alltid förut skrev när saker oroade mig,
när jag var ledsen och ångestfylld.

"Ibland vill man så mycket. Allting man vill hänger på ett enda intagningsprov.
Klarar du inte intagningsprovet går alla dina drömmar sönder och bildar grus som du aldrig blir av med, som alltid kommer påminna dig om allt du velat. Allt som misslyckats på grund av ett prov. Därför måste du klara provet. Eftersom du inte vet vad som händer annars. Med dig. Med alla dina drömmar. Ju längre bort du kommer härifrån, ju längre kommer du komma i livet. Ju större chans har du att uppfylla dina drömmar. Alla vill uppfylla sina drömmar, men alla tar inte sina drömmar på lika stort allvar. Att ena stunden tro att man kan bli så bra att man kan få en plats i landslaget... Å i nästa stund inte ens tro att man kan klara intagningsprovet.. är hemskt. Speciellt när man är bergsäker på att allt hänger på provet. Ingen annan förstår. Ingen annan kan tro på mig. Därför måste jag tro på mig själv. Men varför måste det vara så svårt?"


Jag är inte särskilt lättrörd, men när jag läste det blev jag tårögd.

Karate var verkligen allt,
jag förstår varför efter att ha läst alla gamla blogginlägg från högstadietiden,
jag hade ett så fruktansvärt tråkigt liv,
karate gav mig en mening att gå upp på morgonen,
att göra mina läxor, att träna kondition bara för att ha en större chans att komma in på Budogymnasiet.

Lapparna försvinner ner på sin plats i papplådan,
för att kunna glömmas bort igen,
tills den dagen kommer då jag får för mig att öppna den igen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

fremtid er minnene man lever for å oppnå...

2009-08-15 @ 23:36:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0