För ett halvår sen satt jag vaken en hel natt och grät. Jag var förkrossad, mer sårad än någonsin.
Jag hatade honom i ett halvår, flippade på honom så fort han försökte kontakta mig igen, blockerade honom på msn, raderade hans meddelande, tog bort honom som vän. Gjorde allt för att förneka hans existens. Ignorerade vännerförfrågan efter vännerförfrågan.

Men så, på nyårsafton hade han gjort ytterliggare ett försök, och eftersom jag inte var vid mina sinnens fulla bruk så svarade jag.
Jag svarade inte ens argt.

På morgonen såg jag att han skrivit igen och jag kom underfund med att jag inte var arg längre.
"Vadåra? Det var ju ändå så länge sen... Jag bryr mig ju inte om honom längre ändå."
Vi skrev ett tag.
Jag accepterade hans facebook-förfrågan om att bli vän.
Så plötsligt bjuder han ut mig, säger förlåt för allt han gjort, säger att han vill försöka igen.

Och jag VET INTE vad jag ska svara, för plötsligt så minns jag hur mycket jag tyckte om honom, även om jag det senaste halvåret intalat mig själv att det inte var så.
Allt slutade med att jag tog bort blocken från msn, pratade med honom ett tag och funderade på hur mycket jag kommer ångra mig den här gången. Eller på om jag bara ska skita i allt?

Jag funderar på att äta mat och sen lägga mig i sängen och kolla på värdelösa komediserier på tv 6.

Och sen kanske jag ser på Alice i underlandet. Kanske. Eller kanske inte..?